BLI MEDLEM

Bli medlem idag och få flera fina premier!

Bli medlem

Summa: 0 kr 
« Föregående inlägg Vidsynthet kontra dömande Tankar och (van-) föreställnin... Nästa inlägg »

20120503 | 10 kommentarer | Gå till bloggen

Utbrändhet eller uppvaknande?

Av IRENE AHLKVIST

 


Med risk för att sticka snoken i ett kontroversiellt getingbo vill jag skriva om ämnet som kallas ”utbrändhet”. Jag skriver utifrån egen erfarenhet samt av att personligen känna/ha träffat många i liknade situation. Jag arbetade som sjuksköterska när jag gick in i den omtalade väggen.


 


Vad som är allra viktigast att betona är att alla dem som berörs av detta ska veta att de INTE är svaga, eller misslyckade. Det krävs stort mod, stor styrka att ta sig igenom en sådan här fas i livet. Inte enbart behöver man tampas med sig själv och alla (van-) föreställningar man har, utan också med alla institutioner som blivit som självgående monster som ej längre är till för människans bästa. Man talar till och med om dem som egna väsen. ”Sjukhusväsendet”, ”skolväsendet” etc.


Även dessa väsen är i förändring vilket jag anser är ett måste för att möta den förändrade värld och människa vi är på väg att få/bli. Tyvärr så är jag medveten om att människor kommer i kläm under denna process. Både människor som arbetar i vården och vill så väl, och bland dem som söker hjälp.


 


Enligt min uppfattning har fenomenet att göra med en kraftig energiförändring hos människan, en förändring som kroppen har svårt att anpassa sig till. Speciellt hormonkörtlar och nervsystem tar tid på sig att assimilera sig till den nya energin. Hormonkörtlar som en längre tid gått på högvarv under stress, klappar ihop och får i stället underfunktion. Nervsystemet får problem att hantera all ny information. Det blir som att köra bil mitt i Rom.


 


Förändringen ligger i tiden för vad vi som mänsklig ras är på väg att utvecklas till. För de som gått före, som fick dessa problem lite längre tillbaka i tiden, var det allra tuffast. Med tiden kommer förändringen att bli lättare för dem som kommer efter. Det är som med den hundrade apan; när tillräckligt många tagit till sig något nytt, då slår det igenom på bred front utan allt för mycket kamp.


 


En del talar om ett högre medvetande där all form av dominans skall balanseras. Även ex. ”sjuklhusväsendet” är stadd i förändring där den gamla rollen med läkaren sedd som allvetare, håller på att försvinna till förmån för människans egen inneboende kunskap om sig själv. Jag ser fram emot ett mycket bättre sampel mellan den som söker stöd och dem som ger stöd. Samt att våra politiker främjar möjligheterna till detta.


 


Jag tror sålunda att det handlar om en sorts uppvaknande. Många som kämpat sig igenom en sådan period i livet, vittnar om att man ej är densamma som innan det hände. För många innebär det förändring på många nivåer; arbete, relation, vad som är viktigt i livet, att kunna prioritera sina egna behov för att sen kunna finnas för andra.


 


Detta är enligt min mening inte egoism utan handlar om att ta ansvar för sig själv, sin hälsa och sina egna behov. Om vi inte ser till våra behov först, finns ingen ork kvar till slut för att orka finnas där för andra. Likt Fågel Fenix som flög upp till solen, blev bränd och återföddes i ny kropp, har vi att hantera en kropp som behöver allt vårt stöd för att hitta den nya balansen. Det som förut fungerat, funkar inte längre och vi måste hitta nya sätt att förhålla oss, nya tankebanor behöver växa fram ,nervsystemet hitta nya vägar  etc.


 


Sjukvården vet inte vad man ska göra med oss. Med tiden har viss förståelse kommit men det man kan behöva som mest – tid för vila och läkning – finns ej att få. Kroppen behöver mycket vila, sinnet behöver lära sig att tänka i nya banor, självkänslan behöver mycket kärlek, m.m.


 


Mycket viktigt är att se att den som har störst ansvar för min hälsa är jag själv. Det handlar om att inte fastna i en offer-roll utan vara villig att släppa gamla föreställningar som ej längre gagnar mig. För detta är inte ett permanent tillstånd! Med eller utan hjälp tar de flesta sig igenom och kan med tiden se att det även kom något positivt ut av det hela. Ofta en nystart på ett eller flera områden i livet.


 


Summa summarum: Många människor som kämpar/kämpat sig igenom en sådan här förändring, och som ser på sig själv som svaga och misslyckade behöver byta självbild! Det är en vanföreställning att ni inte är bra! Bara för att samhället inte (ännu) kan se detta att ni gör ett hästjobb för er själva, planeten jorden, och hela mänskligheten för att skapa balans, så betyder det inte att deras uppfattning är sann!


 


Homiatriker Irene Ahlkvist


 

Kategoriserat som

Personlig utveckling

Kommentarer

IRENE AHLKVIST - 20120818, 14:33

Hej
Vad glad jag blir över alla era inlägg! Bra att vi delar med oss av insikter. Jag har förstått att just detta ämne berör många människor. På Gotland där jag bor skriver jag krönikor i det lokala Annonsbladet, och just detta om utbrändhet/Uppvaknande fick stor respons även här lokalt.

Viktigast för mig är att påpeka att detta INTE är ett permanent tillstånd. Om man känner sig oförmögen att komma vidare själv så ska man söka hjälp. Den hjälpen kan se ut på många sätt, men att döma av den respons jag fått så har många blivi hjälpt av just Energimedicinska behandlingar. Lycka till!

ULRIKA SKOOG - 20120806, 21:34

Hej! För mej var det det ett uppvaknande men inte i första skedet.Då handlade det om att överleva i kaoset.Kroppen ville inte mer...men i denna röra så fick jag för mej att jag skulle gå till medium.Vilket ledde till att jag fick tag på en healare.Som hjälpte mej tillbaka ,det är nu två år sedan och jag mår väldigt bra nu.Det var det bästa jag gjort i mitt liv.Jag vet nu att jag är en känslig själ,Men inte på det sättet jag trodde.I dag är jag duktig att ge andra healing och har lärt mej på kurser att skydda mej från andras energier.För att må bra.Är i balans med kropp och själ.Jag gick min egen väg jag började lyssna på mej själv.Idag vet jag att detta var min livsväg ,en av mina prövningar i livet.Har fått en otrolig livserfarenhet och är väldigt tacksam för detta.kram ulrika

TINA LINDELL - 20120625, 11:29

Tack för de fina tankarna. Har nyligen gått i den fruktade väggen och känner att jag är ingenting värd. Har svårt att tänka framåt. Känns som allting är slut. Hoppas att jag kan se ljusare på framtiden. Just nu är det mycket tufft.

NINNI RÖNNQVIST - 20120621, 20:42

Jag är ännu en som gått in i den berömda väggen och jag kan säga att jag nu sex år efteråt är tacksam för det som hände. Det var tufft och det gjorde ont och jag hade aldrig valt det själv men så här efteråt så kan jag ärligt säga att jag inte skulle vilja vara den jag var innan. Jag hade ynnesten att få en fantastisk läkare, min dåvarande arbetsgivare var förstående och jag arbetstränade mig tillbaka till 50%. Men under resans gång har jag förstått att jag var på fel plats, så jag sade upp mig och började studera på universitet. Något av det roligaste och bästa jag gjort! Idag är jag inte det minsta rädd längre, vilket jag tdigare var hela tiden. Ett lifechanging moment var nar jag började läsa "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsch. Nu samtalar jag med Gud varje dag. Jag känner glädje, mod, tillit, tålamod och trygghet som jag aldrig gjort tidigare. Till alla som kämpar vill jag säga: kämpa men lyssna inåt, på dig själv. Våga lyssna till dig själv och det du vill göra eller vara. Träna din intuition. Öva på att vara tacksam för det du har. Tacksamheten har lyft mig otroligt mycket. Varmaste kramar!

0022832497 - 20120612, 23:01

Jag gick in i väggen 2008 och blev inlagd på psyke för självmord försök, man orkar inte bara mer och försäkringskassan skiter i en och man blir inte sjukskriven, jag är inte samma människa som innan och kommer inte bli det igen. Har nu gått på olika mediciner sen dess och tvingas jobba, men det går bara pga att jag äter mediciner. All energi går åt på jobb sen när man kommer hem är man en trasdocka som orkar inget och vill bara vara ifred. Detta håller man hemligt för ingen förstår ändå för så länge det inte syns, så finns det inte. Kram

INGELA SKAGERT - 20120521, 01:28

Efter en bilolycka och ett möte med döden fick jag med en insikt tillbaka, kallar det "Det stora hela"och den är både på gott och ont....människan är så långt ifrån sitt rätta jag idag, mycket få förstår att vi inte är här för och jobba ihäl oss och tjäna pengar för att sen kunna köpa saker som vi sen värderar oss igenom för att kunna känna oss viktiga ...inte konstigt vi går i väggen, fler och fler blir sjuka på ett och ett annat vis men forfarande inga förandringar mer än det gammla vanliga, en doktor,medicin, lite sjukskriven(om det går hos hitler regimen fsk) sen fortsätter man som vänligt till nästa gång, VARFÖR måste det hända nåt livsavgörande innan insikt kommer? är människans hjärna låst till en viss nivå till kris kommer?
Jag kan lätt bli frustrerad idag av människors enorma brist på insikt och att inte fler ser hur fel på det vi är...vi är en del av universum, energi, celler etc...vi har tappat bort vår natur, vårt rotsystem i allt ha begär och vad vi anser viktigt och varifrån jag står idag så lever folk i illusioner..
Det är inte vilken bil nån kör eller vilken hus man har eller pengar på banken som gör dig värd nåt, ej heller hjälper det att göra sitt yttersta, kanske ta på sig för mycket för att duga, vara värd nåt och vad får man för det när allt rasar?...ändå är det vad allt går ut på idag...det är tufft att få insikt, om än så lite för det förändrar en.i grunden och man kan inte gå tillbaka..och vad gör man då?
Hur släpper man taget? kan man? kan man leva efter det man upplever inom sig trots det går emot strömmen?
Svar ja det kan man men det är inte så lätt för man är så inpräntad av hur det ska vara..
En sak är iallafall säker man är precis lika mycket värd som människa oavsett vad.....Stå på er och lycka till /Ingela

OBS!Är dom enda djuren på jorden med en lagbok tjockare än vad som går och läsa och ändå reder vi inte ut det vad berättar inte det!! :)

IRENE AHLKVIST - 20120515, 12:55

Hej Therese
Tack för att du kommenterade.
Med mina texter vill jag bl.a.dela med mig av insikter jag gjort genom åren. Därmed inte sagt att dem är en total sanning. Min vilja är att dessa insikter kan bekräfta och stärka andra, och kanske skapa hopp om det känns tungt. Ingen kunskap är mycket värd om den inte delas med andra, så ÄNTLIGEN har jag börjat skriva och dela med mig av min livserfarenhet. Väl bekomme alla som finner nöje i att läsa det jag skriver! /Irene

JULIE BERGSTRÖM - 20120515, 11:22

Tack för att det finns förståelse här i livet. Att som utbränd jobba så i motvind, trots att så lite ork finns, är tufft. Det gäller att tro på sig själv, och ge sig allt det bästa jag förmår, utan att påverkas av andras tyckande och tänkande. Så sant att vi växer som människor under denna period, och inser att jag får ta plats, och jag är viktig. Långt nu efteråt kan jag se att detta var en av det bästa som hände mig, för då äntligen vaknade jag, och tog tag i mitt liv.
Jag är inte ensam, vi är många, och vi stödjer varandra. TACK

SIMONE HÖGBERG - 20120515, 11:00

Det här var fantastiskt skönt att läsa. TACK !
/Simone

THERESE ÖSTERBERG - 20120509, 11:10

Så sant och så verkligt beskrivet. Jag läser in mig själv i det här....jag är en sån som försökt springa förbi mig själv i många många år , jag har försökt hålla jämna steg med tillvaron, försökt hinna före tillvaron etc etc. Jag har slutat att använda uttryck som "det är en lång väg tillbaka till den jag var" för jag kommer inte bli den jag var och jag vill inte bli det. Det är inget mål i sig, det är bara en bild, en konstruktion av något som inte fungerade så bra. Tack

Lämna kommentar

För att kommentera måste man vara medlem och inloggad

Om Bloggen

MyPage Blog for User '20470563'

http://
upplysningen.healing-akuten. com
Här kan du läsa lite information om Energimedicin, som jag arbetar med, samt mina funderingar om den föränderliga tid vi lever i.